Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1860, sida 2

RHUA Annnnnn22 —4 med glasrutor; vet år oslöeles fukt af dem. Min staffli och min lida foummod med färger, kortligen alla vina gäfwor, få Der och glädja mina ögon. På golfwet ligger en matta, lilnande blomster; i fönstren stå blomfrufor, och ibland dessa fitter min fåra steglitsa, som jag också fått of dig. Hwar morgon, når solen skiner, flåvper jag ut henne. Hon har blifwit ånnu ta mare, ån når du säg henne sist. Jag har ofta önskot henne få micket förstånd, att hon kunde flyga öfwer ö och sjs till dia, och wånda åter igen med helsningar och ett par ord af din hand; iv behöfwer jag wäl såga, att i i al min nva herrlighet fot: sos dod det bästa: den gamla mån och fortrogne, förutan hwöken jag icke kan wata rått glad, och fom jag ofwerabt saknarWolmand asbröt hår med fårnöjdt an sigte fin las ing. — Han wule lägga bort brefwet, på ban blef warse en efterskrift, som han forut icke märft, och lässke ännu foljande: Jag får wirare underrätta Na, ett jag nu har imå friare, min förra religtonsla te, som nu fått pastorat, och fryddfråmar ten Olsen. Wår Herre beware mig för i