Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1860, sida 2

Megsalliancen, af försattar en Ul En Öwaer dagåhistorie. (Forts. fr. jöreg. n:r.) Nog met sag, de inte åro efter ditt snae, ja inte heller få alldeles efter mitt; men de äro unga liksom jag, wi roa of med hwarandra, och det år ändå alltie någon omwerling. Der fer ide heller als tid lika ut i huset, fom hemma hos oss. — Ia, det år inte få snyggt och ordentugt, swarar du. Det år sanni! Men å en annan sida, år det DÅ inte: också trå Hat, att de gamla, urmodiga möbler, som mina fötäldrar köpte, då de plefwo gifte, äl.des för 36 år sedan, ss är innan jag födpes och 18 efteråt få utan minsta före anoting på samma fd? — Om jag nå gon gång fluttar om dem let, fan mam. nd inte tåla det. Det beswårar henne, om biot: en en:a stol fär på annat fålle, va Han ästätt i alla dessa mänga år. Jug swift tilkå för dig, ott jag ofta önstar, jag tunte få tomma ut i wertden,! den hota, sörnama, prålttga werlden, så att jag tiftmt måse få njuta alla dess bertninheter. — Men nu kommer det wåärsto: Du tager dig isla ut i stort säll skap, få ger du. Det mar rätt sörargliga ord.