Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1860, sida 3

SSE —Ex40— Men det föråås, nog har swåger Wol. mand mer kännedom om werldens gång, ån en rått och slätt borgersman fom jag. Dessutom, mitt barn, år han få god emot big, och har lärt dig få många rara fon: fler och wetten skaper, få att dina föräldrar äro riftigt stolta öswer dia, och såledee få mi mål låta honom råda. — Ja det få wi, suckade jag mycket undergifwet; men då baldagen fom, måste jag efter löfte gå in till mina kusiner och hjelpa dem med deras klädsel. Då jag sedan fom hem, aret jag. Mamma fåg det, — och tänk, hwad hon är god! Hon fom hatar alt svatserande, hon föreslog mig att göra en promenad med henne i Kongens Hawe. Wi gingo dit tnsammanä. Ack Herre Gud! Det war en söndags eftermiddag. Wi gingo der fram och tilbafa, i den blandning af brännande hetta och iskall östanwind, fom utmärfer wåra tidiga må. rar. Det war mydet folk fom gick der, och tedic8 ha lika tråkigt fom wi. Så gingo wi hem igen. Mamsma satte fig att låsa en predikan högt för mig. Jag tog platå wid fönstret, och tittade ut på gar tan. Allting såg hiskligt ledsamt ut. Såls jerskorna ropte ut fin Holsteinesill, sou