Norrländska Korrespondenten – 8 februari 1860, sida 2

Norges fill 32 a 35 ror t:u, 10 vdrijere dingen, lin ö vor lisp., tjäder 2 2 2, 50, orre I, 25 paret, bjärpe 25 öre st., reus budar 3—13 rir st. efter qwalitt. etjwen i är illustrerades martnaren af ett lappbröllopp. Jnga oorrningar eller stölrer hördes af, en omständighet hwilten mi med serdeles nöje omnämna, såsom wittnande om en berömwärd bes nägenhet för nutterhetens wigtiga fat. (Å.-P.) Nitca. Jödland konkurser, som nylis Jen inträffat, må wi nämna en i sitt slag märtwärdig. Den, icke IN mycket inom Pitcå, fom ide mer inom Vuleå focuar och stad, tända lappen vars Swensk ifrån Cfwer Luleå är den olycklige som nu måst flå wantarne i bordet. Krisen synes således hafwa hunnit till Vappe marten och borde wäl tå wara slut. Ått en lapp gör cession, säger läsaren, är wäl ej få märteligt, ty större matas dorrer än han hafwa stupat. Wäl sannt, men wår Swenst vasse såsom han wan ligen kallas, war heller ingen ringa mas tador i fin wälmagts tid. Hwad tyckes wäl att ban för 15 a 20 år sedan ans sågs enga 1000 renar, åkte tursläda, när ban mar på nedre landsbygden, bjöd på champagne och lefde godt. Han bade ett owanligt förtroende. Alla wille hbafwa fina rentreatur i mård hos honom, ty han hare lycka med fig. Han mot togs derföre allmänneligen mycket wäl af sina s. k. husbönder, tratterades och bemöttes på herrawis. vLasse, hiröfwer stolt, började försumma sin rens skötsel, och hade icke heller dertill nog tjenstefolt, utan lät allt gå wind för wåg. Flere af dem, fem hos honom haft renar hafwa ej fått en enda igen, utan allt har förswunnit, hwart wet Man ej få noga. Nu är ben firade mannen cessionant och fan troligea ej göra reda för sitt fögderi. — Uti Reder-Salir har nyligen dött ou hustru mid 84 års Alver, fom warit : vift i 63 år med fin efterlefwande man, som är 9) år. Ett få långwarigt tt cnskap torde wara ganska sällsynt att sinna och förtienar derföre att antecknas. (iP)