Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1860, sida 2

SHmwad följer nu i ordningen? frågade ban widare läkaren. Början behagar mig sårdeles wal. Jag har i hela min lefnad med afsky nedfwåljt det der ftygg: tyget stom i håg ert hedersord Herr Cor naro fmurade låkaren, ty alt hwad hittils behagat och smakat er mest, skall nu råna ungefår samma öde fom apor tbefåflafforna. Och låkaren låt nu, utan omflåndvigheter, infalla betjeningen, tillsade den att dorttaga de tykande faten från docdet, och gaf sträång befallning att stroart uppkalla focken. Då denne med bestörtning inträds de i rummet fade läkaren till honom: Det år just denne i förening med er egen oc mättlighet, fom ni har att tacka för ala edra sjukdomar och krämpor. Utbetala till honem hang lön, oc må han sedan lem na ert bug, för att aldrig dit åter wända!! Hert Cornaro bröjde en stund att af steda fin fod, fom, i hang tanke, knappt Hade fia like i hela werlden; — detta för teföll honem mycket swårt; men — fruktan fet dören, hans gifna hedersord och en firång blid af den unge lakaten, gäfwo utslag i safen. Gå då bort min wånl ja