Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1860, sida 2

ulltså gynsamt. Och wädret war, som sagdt är, oöfwerträffligt. Jnom en halftimma se wi således herre och fru — ännu hela familjen — behag. ligen företaga sin morgonwandring. Herrn med en nytänd frisk havanna mellan låps parne, frun med sin stickstrumpa i reserv. Wägen förde dem efter en timmas pros menad, alltid tillfällighetswis, förbi Bar: tolome8stornet. Ni känner Bartolomestornet och den märkwårdiga stad, det mid sträckta landskapet rundt omkring, Rheinfloden, Taunusbergen i fjerran! Denna sy år i sanning storartar; ingen resande försummar derför att stiga hitupp, ehuru wandringen — det år jemnt 303 trapp: steg! — år påkostande nog. Öfwerst uppe är en platform, der en liten rått hygglig bostad är inrättad för en tornwäktare, hwilken från denna upphöjda station har att göra allarm wid eldswådor, revolutioner och fienders antågande. Denna tornwåk taretjenst är ett af de wigtigaste embeten inom Tyska förbundet. Nåwäl, wi wända tillbaka till cigarr handlaren och hans lilla fru! Kommen till denna intressanta punkt, stannar herrn plötsligen. Tu har aldrig