följde försiqtigt efter på någet afständ; den seonate med hanurftofwar på, ot) bewafad af stalldrängen på stället, fom jag för til: fället antog i kronans tjenst. MNaiten war til all lyda fullfomligt mört, och hHåshjulens buller döfwade förträffligt ljudet af wåra steg. Slutligen stannade äfdonet, männen gingo ur och woro snart sysselsatta med upplyftandet af det uppgräfda bord: silfret i chäsen. Wi nalkades i tyfih-t och stodo snart inom armslängd af dem, utan att upptäckas. — Gå upp äkdonet, sade den ene till den andre, så skall jag råda upp saferna till dig. Hand kamrat steg upp. — Hwad nu! utropade den ene håftigt, jag fade dig ju ... — Ått ni slutligen år fast inföll jag, kulllastande honom. Barnes, Hål hästen. Nu, fir, om ni wågar röra er en tum ur äldonet, sänder jag en fula genom er hjer. na. Öfwertaskningen war fullkomlig, och få betagne af stuktan blefwo de, att inte! försöt till motständ gjordes. De blefwo snart försedda med handklofwar och fastbundna; återstoden af silfret lades i chäsen. och wi fortsatte mår wåg til fångelset