Norrländska Korrespondenten – 11 januari 1860, sida 2

H3:: — ter att lugnt hafwa åhört hans uppgifter — ämnade naturligtwis att förwilla — fade honom att polisen skulle sättas i werk samhet, och önskade honom en god mor gon. Så snart han hade lemnat gården genom porten, fom leder till Strandgatan, war jag honom i hålarne. Hun gidfagta framåt, utan att stanno, tilis han un: fom til Saracens hotell, rer han, till unn stora förwåning, inftref fig på lentoret för Weflmolcland med nattdeligensen. Derpå ingic han i hotellet och satte fig i ett faf ferum, begärande en halsbutelj Shertywin med skorpor. Jag war nu säker på ho nom, åtunnstone för en fort fund; och jag åmnade göra ett flag på gatan, för att öfwerlågga, huru jag borde gå till wåga, då jag säg tre elegant utstorda personer ingå vå deligenelontoret. Deras ansigten utwisade denna oförskamda djerfhet, fom abnd år en präågel på skurken, och af oss så lätt bemärkes; en af dem trotde jag mig igenkänna, oaftadt hang fina drägt. Af mitt pikes lätt förklarliga miftroende, nalkades jag få nåra dörren jag kunde, utan att blifwa bemärkt, och hörde en af dem — min gamle betante, rigtigt nog, fom jag fann af rösten — fråga bofhålas