k33: —— finnande twånne platser leriga, uppteg jag dem för James Jenkins och Josiah Barnes, bönder och wänner till mig, iterwåndande till fin landabygd. Derpå aid jag åter in i kafferummet, hwarest Mr Drislowe ännu fatt, syndarligen i djup degrundan; b fallde fram strifdon och skref en biljett, som jag bortsände genom en af uppassarne. J ig bade nu god tid att detcakta den förmodade indrottstjufwen och mördaren. Han war en ung, wacker ran af omfring tjuguser årg älder, med blet hy och uttrycksfullt utstende. Hans kroppsbyggnad war statk och suidig, och hela hms wäsende tjde oausskänneliga drag af gentlemannen, ehnru resttött, fom han nu syntes wara. Hans uppsyn mir fade nerslagenhet och bekymmet, men jag sökte förgäfwes efter några teden till den: na nemvösa darrning, fom alltid, enligt min erfarenhet, wisar fig äfwen hos game la brotisungar, då de haftigt blifwa til: talade eller störda. Flere personer hade häftigt intrådt i rummet, utan att han en gång fett upp. Jag beslöt emellertid att sätta hans nerver på ett prof, fom jag war öfwertygad om att ingen menniska, fom nyss föröfwat ett mord och blott da