Norrländska Korrespondenten – 28 december 1859, sida 2

på ett nykterhetäfartva, fom mar färdigt att genast uafseglartill Ostindien. Jag år bekant med faptenen, fare der hederlige mannen, ocy fan förmå honom att antaga dig. Jig år derjemte delågare i fartyget, och alltså intresserad i refultas tet af resan. En af mina flägtingar medföljer säsom superkargör. Båda wilja mar ra rina wänner, så framt du wisar dig angelägen om din wålfärd. Men oordent. ligt lefnadssätt afläganar alla wånner och förstör dade kropp och sjäal. Bed derföre och beflita dig om änger och bättting, och Englarne, fom glädja fig öfwer en fynda: res omwåndelse, skola bistå dig. Ticksamhetskänslor mot beskyddaren fo il: de i Sjömannens hjerta, lit en öfmerfmåns mande flod, och betog honom förmågan att tala. nHTa menniskor hafwa felat min fon, ehuru ide på enahanda sätt. Men det? finnes nåd för hwar och en fom öfwer gifwer det onda och bättrar fig. Gud bar beskärt mig den oskattbara lyckan att stundom funna hjelpa en eller annan som fallit lita fom du Taca derföte benom j och ide den swaga menniskan. Må han törlåna dig fraft att frå fast på frålgnine: gens hälleberg.