Norrländska Korrespondenten – 10 december 1859, sida 2

i begrepp att mottaga de penningar, som ban hade upplånat på fina egendomar, oc jag tilfännagaf, att jag just samma dag skulle fomma i besittning af det far belaftiga arfwet efter min farbror. Upphetsad genom fin tur i ecirt och uppmuntrad af fin wän Sandford, rillkännagaf den olycklige Morton, i stället för anwända de på egendomarne upplis nade penningarne till ffluldförbindelfere nas inlösande, fin önskan att uppfätta alla dessa penningar mot allt hwad han under flera mänader hade spelat dort. De listige skurkarne, fom hade hens före bindelser i fina händer, lätsade i början flor obelötenhet med detta förslag och förklarade, att de först och främst wille bli betalde, men sedan gäfwo de, enligt aftal, efter för Sandfords böner, och det beslöte, att Merton skulle fortfara att spela ecari. Han twiflade ide på fin öfwerlågsenhet och förklarade, ful af gläds ie, fin trolöse rädgifware, att få snart han hade äterwunnit hwad han föriorat skulle han aldrig mera röra hwarken kort eller tärningar. Han förstod ide spetosbofwarnes sardoniska, grymma löje, når Sanford meddelade demn denna wackra föresäatts.