Norrländska Korrespondenten – 10 december 1859, sida 2

sin sysiers juveler och spelade bort dem. Enligt Sandforts råd siod han i begrepp att inteckna fina egendomar, för ott be tala fina oerhörda skulder — fina hedersstulder — oc att återfiana Iydoperioden, denna hägring för alla spelare. Men innan man dref honom till den: na yitersta utwåg, beslöt man att amvän: da ännu ett konstgrepp emot honom. Morton anfåg fig mydet start på ecarie: man uppmanade honom att spela detta spel oc lät honom winna gång på gång, medan bang medspelare betedde fig fom fortwiflade. Derta war just samma snaru, i ywilken äfwen jag hade låtit fån: ga mig, jag begrep derjöre an man för rehade något betydande, och jag förloras de ingen tid. Jag lit genom en af mir na bundsförwardter meddela Sandfjord i förtroende den underrättelsen, art jag endas skulle stadna i London till def jag vade inkasserat ett par hundratusen francs, fom min farbror Passgreve hade teftamenterat mig; jag skulle sedan genast återwanda till Yorksyrre. Hwuken af grundsbii den slurten kostade på mig, nar han erfor detta. Krisens timma nalkades. Mortorn slod!