Norrländska Korrespondenten – 7 december 1859, sida 3

Ä o sörtvinla ej Du sorgsna far och make, Men trästligt makans stöd nu försake! Ty hon bästa segern ju har vunnit Och den ständig t säkra hamnen jemväl hunnit. — j Från den högre ljusets rymd, der anden sväfvar Och vårt förnuft, blindt sig städse gäfvar, Ilou till de sina fridfullt blickar hit Och efterbidar eder alla snart nog dit. —