Norrländska Korrespondenten – 7 december 1859, sida 2

offentliggöra något widare af harrlingatne föträn saken wunnit sitt slutliga atgöår rande, hwiltet nu först inträffat. Numera torde det deck mora skål art med stöd uf tirdfeihetslötortrirgen oc på flara petsoners degåran, hår göra en början att iasaga öiskikiga hontlirgir i målet, för at termed fårta almänhäten i i tills fåle utt fe och betrakta satens gång. Wi gåra i tag er början med b.ijuärsstriften till kongl. Swen hofrått med thy åätföljande bilagor, Ivrarte sålunde: Till Kenal Draj:ts och Fiket Sdae i lofl. Swea Sofrätr! Ojwer Suntewalla rårstusu uråttå den 4:de denres merdelade urslag hwariger om j g ölifwit fålld till answar för öfrertrås Pelse ef tträftihetsfäötettningen, får jag anföra baswår, samt för åndrings sålande ödmjukast an! roga: Då lagen tuttigen förmår, att ingen i nåt för fåra, som ide år rätter såtonde, få hexvpas jag det mepifter Lahr hywllen i detta uål ufrträrt fom kärarde, rören de en I Urningen Nottländska Korrefpens denten från Hernesanre Postan imtagen ortifel, deruti magisiet Löhes romn aldrig sörefsommit, logenligen ide kan ego ellet få rått att åtala Penna dr t.fe! om således rådstuf urålten sakna: all beicgenhet, att sasom nu stett ehu-u utar momvsr älägna mig :, å swaromöål på m.smaet Lödts uttogne stänning blot terse:e ott benne ÅFfell artikeln tub-ligen åäsafta hon om; men ickår en saran sufpesi on laglig och tiuräctig för tillåtelse att fom fåran. de i trhmhetåu-ål urp:räda; jag wägar fältt bota ben förberpiinn, att På tired stialu untetfrasies håöglott fonpl. hofsut nå atim isa on ercsalng fongl. höjs ratten tadte ctwettogartetta i sfarskådende, sasom börante ti den juiit ska bes hantlinden cf målet, fört omstba magister Lie uppträdande I detta mål oc följe uftligen urphåfwa rådsstufwu:åttens bes huntling dermed. Stube, emot förmodar, detta mitt vår stucude unterfann å, cch wanister Lähr anses mera ber perscn åär-l.de urtiheln ör suftar, få hopras ina rätnufkwuradåten ide bort funna:, hy ili:i ded slett, oprba nen b,3 i 16 i. 10 cgäran, att få åsssarkon ma bewic:zing -:1 UmÖd i art:f. sin uÅc intaget åt utd sarringer öfmt-tässtån mante, byvlfet jag få mycket met stulle ansa hnatje domare i tipdsftheten öl getra fule ifra för, helst fållandet eller ss:ichtet Höfommer andra betsener än ten Fenäre som sålt harts lägpter, hwnatar cd rå jeg sctar jag före nuwmmi att ifrågeiemne uttilel werlligen stulle kenma act ga-rem nagis:er Lehrs usdscka föremål slu t:atya gencus jurp af götas om bf bictis.let lir tj, trott nig äswen funna min fornirgårh beten bperef, bwilfet tec tunvit mig gewem bis slut förnågradt hrpas jag herlesl konyl. bofrårten id betager mig benta tåttighet, eler att länga I tacen sanumgen af tins ra datifet sasem har s1 f:ante å m.a gistar Leht, samt af fåran cri.! åt asetyisat mår let Gb ov lagnlig behanthng. Ger ott w.sartet jog fön siprrka bwad jeg nu rikor, få må det tibåras mig att nu ferete nåpra tilagor, Ber ligen: TENN TDK TTT TT Ä2—