Norrländska Korrespondenten – 23 november 1859, sida 3

siste i werlden som förräder fin sater. — Ni bedömer mig rigtigt, swarade jag med wärma. men fig mia buru ni kommit bit. Jog ... jag tånkte att... — Du tånkie att jag war en fåsti asfånge och att du aldrig slulle bit befwaår rad af mig? Jaa rymde, MNulpd, jag rymde. Men etodligtwis bar jag en roliebetjent i hälarne efter mig. Ser månader iillbringode jag i Frankrike (pwarest fog fön på den w ot: lefwa som en gentleman, tagonde dagen som den fom). Der hade jag troligen ännu wårit, om ej en liten olockshandelse, fom oft ej flod i min makt ott förekomme, fört mina steg till england; den förfie jag efter landsugningen mötte på kajen, war ben somme iman, föm arresterade mig tjur go år förut. Aatingen bon lände igen mig eler ej, fan jag ej så besiäåmbt föga, men nog tydteg det så; i annat fal bar de hun ide förföljt mig sasom han gjorts de. Men emellertid gid refwet vonom den gängen ur bänderna. Dod har jag anledning tro att ban wor i ved och bål efter mig. Det år ffålarrjog haller mig undan tills wmwådret fiilar fig. Hwem stulle omhulda mig säsom du, min gode gosser (Joris.)