dimmelsstrech kommande slägten twenne sloc olydor, nemligen brist på watten och wed. Jen och tjugo år senare, då Bousfins game fom NU samma trakt, hade den herre liga balen, fom på Humboidts tid mar lifa tått bebord fom den bäst odlade delen af Franlkiite, ett helt annat utseende. Mats tenmangdeu uti sjon hare sedan flera är fortfarande stigit; tralter, fom för fort tid sedan burit bomull, woro nu åter fatta under watten och öarne, hwilka är 1796 böjt fig ut sjön, hade äter blifwit för fjör månnen förliga skär och grund. Dalens innewånare woro Åter i stort belymmer; det war nu fråga om huru man skulle skodda sin egendom mot wattnet och sätta en dom för def framttängande. Orsaken til denna förändring war Bes nezuelad befrielse frig från Spanien. Kris qet hade äfwen till den siilla dalen fört sina fasor; befolkningen hade blifwit betyds ligt minskad, och största delen af slafwarne hade rymt bort. Akerbruker förföl alt mer, och med den de tropiska klimaten egendomliga hastighet uppwexte fogar i åtrarnes ställe. Inom fort tid hade en stor del af landet, fom genom längwariga, mödosamma arbeten blifwit eröfrad från stogarne, åter förwandlats til skogsmatk, oc ned delsmma började äfwen sjöns wotten att stiga. Dolika höjningar och sänkningar af wats tenmängden uti sjöarne hade Boussingault ganska ofta tillfälle iafttiga på Granadas högslätter. Gamla jägare och urkunder uti flosteratkiven meddelade, att skogarne på wida sträckor blifwit fällda. På en tio af 200 år hade sjön mid Fupuen fame manltympt från en längd af 6 och en bredd af 1 45 dels mil til 9,10 dels mil i längd och 35 dels i bredd. Deremot hade den nårbelägna sjön wid Tota, fom låg i en oodlad, skogbewuren trakt, på samma sind ej lidet den ringaste minskning i sin wattenmängd. Aven uti Europa saknas ej exempel, fem berifa att sjöarnes mattenmångd minskas genom kulturen. Uti wiesa fall och inom wissa grånsor år detta migfere ligen ej att Haga öfwer; men olvyckligtwis går man oftast för långt, och störet genom skogarnes utrotande harmonien i naturen. Såsom ett afskräckande erempel frams:är Grelland. Der, hwarejst fordom rita förs dar lönade odlornes flit och talcika bos skapahjordar betade, finner man nu blott öde llippor oM torra sandöknar. De stätliga bparne äro förswunna och i deras ställe finner man blott torftiga hydror. Hela floder hafwa efter hand sinat ut och sörswunnit. En lika bedröflig anblid ere bjuder Appeniner bergen ifrån Genua djupt in i Kyrkostaten. Bergen åro ofruktbara och dalorne wid häfsiqa regn utsatta för öfwerswämningar. Ar från åt förminskas arealen af den odlade jorden; folFörminfls ning och fattigdom följa med jemna steg. Hela bergsbyggden står der fom en for, förfärlig ruin, högt arflogande mennistornas därskop. Förfärliga äro förödelser, hu ilka of mats ten ästladfommaes uti bergetrakter, hwars stogar äro förstörda. Då de stiyddande