tråden: åre dorto, få förswinnet efter hand. åfmen den öfriga wegetationen; regnet, fom nu af ingenting hejdas, rycker med fig det tunna jordlagret och lemnar klipporna nakna. Utan band ilar det nutid floderne, tyder med fig grus od sienar, ökar hastigt flodernas watten och detta flödar öfwer den odlade jorden och förstöt frufs ten af åratuls modosamt arbete. Håraf komma de fruktanswärda öfwerswämningar, fom nu få ofta härja Schwerz od sodliga Frankalke. Liksom det under den warmare årstiden förhäller sig med regnet, så förhåller sig med regnet, få förhäller bet fig om wintern med snön. Äfwen då felas det skodd, fom eljest hejdade de ned störtande Lavinerne. Nu år mågen öppen till dalarne; med äskans dän nedrusa snö massorne och begrafwa ängar, boskap, byat och menniskor. Den kala klippan ar sidan utan ffydd mot förwittringen. Dupps törligt tårer regnwattnet på densamme, uen ännu förderfligare wertar földen, fom tala srifitningar soöndersplitrar klipporna. Sedan blir det lätt för tegnwattnet alt fullända förstördsen. Spllrorna och gru: fet lågra fig i flodbåddarne och floderne utbreda fig efter hand allt mer od mer utt de trånga dalarne och förstöra äfrarne. Nåstan hwarenda dal wi Schweiz wisar tydliga spår af förödelse genom watten. Många herrliga ångar och åferfålt hafwa redan förswunnit och förstörelsen fortgår alltjemt — illa nog i följd af menniffornas egen cklokhet. Det skulle wara ganska lätt att uppråk. na en mångd exempel på de förderfliga följderne af skogens nedhuggande. Blott elt enda erempel wilja wi ännu anföra, för att wisa att skogarnes inwerkan äfwen är synbar på en enskild fålla. VFKircbbrunn i Heildeonn uppspringer midt utt staden uti flera enskilda källor från Keuper och Mergel. Ungefår en half mil derifrån i östet höja fig Keuperbergen, hwilka i en halftrets omgujwa staden; deras spetsar bes frå af sandsten, fom är lagrad på mergel. Pi den syrliga halften af halftretsen lig ger en klofta, från hwilfen enligt en gammal sägen fallorne til Firdbruna tafs wa sitt urfprung. Traktens geognost ska beskaffenhet tyctes stärka denna förmodan. Roggarne af dessa berg äro öfwerallt bewurna med löfskog, å hwilken på 20 är afwerkning tegelmessigt eger rum. Under 30 år har man 2 gånger talttagit att käållornas wattenmängd betydligt förmin ; stats, under de tider nemligen då afwetk.ningen närmat fig klyftan, men efter hand åter tilltagit, få fnart buskaget åter tills wurit i denna del af skogen. Ar 1831, då afwerfning skedde i sjelfwa klyftan, gaf fräslorne få litet watten, att af 7 seönst. rör blott några få droppwis lemnade mat. . jen. Stort befymmer uppstod; man frufs i ade att källorne alldeles skulle fina ut Man framkom med allehanda förmodanden om orfafen till wattnets förminskning, hywilka dock alla kommo på skam, ty få inart buskaget uti flyftan tillwerte, få för. fade fig ock kållans wattenmängo. Noggranna iakttagelser safnas ännu för utt med wisshet funna bestyrka den sågen utt skogarnes utrotande förorsaka mint.