tig åtrå att besöka de filen, fom äro mig dyrbara genom dessa minnen, Men det medbinnece ej. — ÄÅr ritt wistande här få for:? — Wi fortsåtta wår resa i morgon, swarade hon, när jag säger wi, forisatte hon med en wiss owilja, menar jag min tante, min kusin, herr Edward Chinefather och jag. Wi ämna oss till Skottland der wi funna twå månader; wid win: terns början återwända mi till London. Just fom hon fade dessa sista ord för. ändrades hennes arsigte; hennes blick mörfnade, såsom jag minnes den gjorde i hennes barndomsär. — 3 afton skola wi beskäda ett beris daresållskap, ätertog hon, ty för sådana nöjen bar min kusin en werklig passion, men lätom oss tala om något annat, om dig sjelf, dina utsigter för framtiden, ty tro sakert att din wålgång ligger mig om hjertat, fom wore du min broder. Hon dröjde en half timme talande om hwarjeyvanda ting. Stutligen togo wi afsted af hworandra i förhoppning om ett snart äterseende. Men med hoppet blandade fig en wiss farhåga; för sörsta gången kände jag att jag alstade och den