Article Image
berusning fom denna känsla wäckte bes herrskade alla andra. Den fordna barns fantasien hade blifwit inswept i det före flutnas slöja, och sastän den bidehålit fitt gamla anlete war den dock ej nu mera något barn. Twänne timmar förut has de jag undrat om fag någonsin flulle träffå en warelse hwilken jag wore i stånd att älska, fåfom jag kunde älska, utan att tänfa på Salome annorlunda än fom bjeltinnan i en skön saga. Och nu fans tes mig werkligheten skönare ån alla mi na drömmar och jag kände att det war mig omöjligt att ällfa en annan qwinna. Men skulle bon älska mig tilldakn? Wo. re jag henne wärdig? Skulle hon ide förakta mig? Och denna fufin om hwils fen bon talade? För första gängen erfor jag fwartfjufeng qwal. Men oaftadt als la dessa förständeis infast erfor jag dock en känsla af lydsalighet, hittills fråms mande för mig; den första kärleken, life nande solskenet sommartiden, belyste de mörfaste winklarna i mitt bjerta. Hastigt erinrode jag mig hennes ord: vwi frola i ofton beskäda ett -beridarefällffop. Osedd af henne kunde jag der betrafta henne. Jag war ledsen att ide förut

19 november 1859, sida 2

Thumbnail