Norrländska Korrespondenten – 12 november 1859, sida 3

till den miastbjudande upplåtas, newitaen: Måndagen den 14 innewarande November fl. Se m. å Själand, för fort. stiffande af ertca posten från Hernösand ill Nåe; Thorsdaqen den 17 Novemder kl. 5 e. m. å Hallsta, för postens fortskaffande från Solefteä till Arbr; Måndagen den 23 November kl. 10 f. m. å Wattjom, för den it Nedansjö och Suntswal; Samma vag fl. 3 e. m. å Nedansjö, för den till Eona och Wattjow-; Tisdagen den 29 November kl. 10 f. u. å Kofland för den ull Harfwom eller Håre och Sundswall; Måndagen den 28 November fl. 12 på dagen å Harswom, för den till Byn och Kofland; Tisdagen den 29 November likaledes tl. 12 på dagen å Byn, for den ull Sillre och Harfwom; Thorsdagen den 1 December fl. 10 f. m. å Sillre, för den till Boda och Byn; samt Fredagen den 2 Decewber, allt innavarande år, fl. 10 f. m. ä Boda, för den ull Forss oc Sillre. — Från Kalmar sktifwes, att då ånge fartyget Gustaf II Adolf på sin resa norrut den 1 dennes fom utanför alunbruket på Olands westra kust, obserwerades ute i sjen en kantrad bat, på hwats köl en man befann fig. Bår utsattes genast från fartyget för att komma den nödställde ilill hjelp, men innan man hunnit honom, hade han redan, sannolilt i följd af köld och mattighet sörswunnit i wagorna. Man wet ännu ej hwem den förolydade warit. Morn stefwer från Norttöping d. 1 November. Kanontransporterna för ryst rtålning fortgå alltjemt från denna hamn: den 1 Oftober affåndes 48 st. jernkanener, wågande 698910 ceutner, till ryst hamn wid Swarta hafwet med driggen Marp, kapten C. Silfwersparre, och den 13 samma månad med skonerten Jacod, kapten I. P. Schersten, ull Dunan unde, 25 ft. jerntanoner, wågande 3,693,16 cent ner. — Den i Drammen utkommande tidningen berättar följande från Norge: I Lier inträffade för 14 dagar sedan en håndelse, fow wådt urcken ängslan och skräck. Då pastot Rode i Syllings anner uttog ungdomen till confirmation, blef en gosse, wid namn Lots Petersen Balle mereneje, tillbakawisad för osuukodlig tri. stendomsfunskap. Det war andta året han gick och läste för pastorn. Då han med de utvalda confitmanderna lemnade Prestgården, lemnade han en af dem ett paraply med anu odan att bä. ra hem det til hang föräldrar, hwilka samma dag någorstädes hade lånat det. Derpå skildes han från fina kamratet och sedan def har man icke sett Ul honom, Både de tröstlösa föraldrarne och en mängd menniskor frän bygden hafwa sökt öfwer al: i socknen, i flog och marf, efter den förswunne, utan att man hittills upptäckt ett spår estet honom. Presten, fom naturligiwis blifwit djupt skufad af tenna håndelse, uppstot confirmationen I ossigt att constmera gossen, 2—2— ——4—7 — SS AAn NERO TAI SDO TVR BI I f