Den aflidna, som skulle bewisas den sista bedern, war en bland de många hu: strurna till en af stadens rikaste och förs nämsta föpmän. Begrafningen, i alla fi na detaljer äfta chinesisk, war den ssätli gaste Honfong skädat på många år. Öf: wer Dörren til sorghuset sägos twenne lyttor med swarta och blä bokstäfwer och ett hwitt draperi hängde för ingängen. Den inträdandes blickar möttes af en lik kista, fom til formen war mycket olik de i Europa brukliga och snarare wackrare än dessa. Den stod på en ställning. Inse under brann ett ljus, hwaröfwer man hwälft ett lerfärl, fom liknade en bloms sterkruka, endaft bredare. Öfra delen af fiftan war detäckt med ett rödt tåde, hmwars på war lagdt något fom säg utfom härnad mudder. Pä ena ändan od til en del inunder stodo talrickar fmå foppar och ffålar med rig, famehu och te för djef. larnes råkning. Der odserwerades äfwen ett annat stort lerkäril med brinnane de större od) mindre warljus, sädana fom pelgar gudarne, od) bredwid dem en lampa. Mot wåggen stodo uppstälda 2:ne figurer of eget utseende med blå sljortor och hwita dpror.