Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1859, sida 3

blommor, både i krukor och buketter. Måns gen klagar att Fahlun är en flen matort, men det år dod ett Caanans land, jemförd med denna swalthåla, och frågar man efter orsafen hwar söte få ringa landtmannapcodukter bit intöraes, då hår i bygden finnes ide få ringa jordpruf, få får man ull swar att bönderva ej ha tid art sköta fina hemmon, fom ligga mer och nantte i lägerwoah, men det oaftadt ha tåd att åta upp sina soswelmaror sjeljwa och för testen fopa fina bahef ifrån staden, ty n.ynt i pungen tivtet aldrig. Skogarna åro här ten enkane eljefrufa, fom aldrig ta slut, sager man. De hemman, som fålt fin skog, ha genom hyggstet och före ning lifa nor winst, fom den der kommer och såljer fin flod, och kapitalet det före täntar han kanske? nej så bum år bonden intet. Han wet bätire hwad bet dujer till; han har lärt den fröna konsten ut liåda fig grann och smörja kråset. Time mirföpmännen påstå helt smärsäåkert att skogarno, fom immer fört wåra igen, skola wara ewinnetliga, men klöfa hufwuden skaka fig betäntligt mid denna fråga. Man talar om den stora timmererporten, fom nu börjas ifrån wåra bygder, men detta torde wara en småsak i jemförelse med Sundswall. Utur offeniliga handlingar har jag inhemtat följande. Ar 1858, med obetydlig skunad de seregående åren, ine fommo hit 3E6 fartpg, hwaraf 340 tirekte från utuilles orter med tilljan.mans 50,000 lästers drägtighet, och hårijfrån utflareras de 393 fartyg om 58,000 läster och woro dessa lastade med 170,000 bjelkur samt öfwer 80,000 tolfter bräder, utom en oråfs nelig mängd annat trå of ganska roliga benämningar för owana öron. Af infoms mande waror antednade jag blott 105,000 kannot bränwin och 270,000 skäålp. saffe. Begreppet om träwarurörelsens storlet före ekas ån mer når mon får höra att wid steppningens slut ett nåra nog lika stort lager of bjelfur bår sanns qwar, fom det utgångna. På en enda hand fanns iföre laget mellan 20 och 30,000. Bjelkarna funna berätnas tib 10 ror bko öfwer hufs wud. Det är denna siora rörelse, fom dras ger för mycket penningar till orten och genom den stora tillgången förringar deras wårde. Trädwarurorelsen år hår ingas lunda gammal. Det år från en enda pers fon den utgått, engelsmannen Didjon, bosatt i Göteborg, hafwa de tröga swenskarna en kall nation, full af betfigheter, säsom wår landsman Chrenswärd behagar få erpreåsipt utttycd fig, lätt att draga nytta af huttills oåtkomliga, sedan fiupelfec dagen orörda skogar. Sedan denne man gjort fig ull godo allt det båfta, fom Claraelswen bade att bjuda på, slog han fig ned hår i Norrland, och tog naturligiwis för fig sjeli de fetaste bitarna, innan det föll någon swensk man in att täfla med honom, Man berättar att han sjelf, mile llonären i palatfet, på somrarna under mångfaldiga möror och försakelser ströfwat omkting i wildmarferna och med egna fals kunniga ögon fett fig för, allt under sken of att fom andra engelska fantaster meta laxöring i forsarna. Han lärer nu ene dast efter Ljungelfwen ega omkring 700,000 ELLLUALAAAAAAnAi