Norrländska Korrespondenten – 19 oktober 1859, sida 3

den lofliga tingsrätten. Gubbens minne ha aldrig warn af bästa slaget och gumse man hate en smula ondt af prata (gummor ha ibland det felet). Nog af, gubben mindes för litet och jumman pratade för mycket, od följden deraf blef, art de kommo i troetalan. Saken blef få godt fom moraliskt bem sad; ty den der moraliska öfwertypgelsen år mocket elastisk och synnerligen beqwäm att taga iill. De gamla m karne fingo säledes, tid efter annan, göra sina resor till tingsstä:let, utan att nägonting kunde afgöras, emedan ingenting fans annat år miftans karne och den moraliska öfwertygelsen, hwarföre de också fiago sitta inne; men man högg ändå icke hufwudet af dem, hwilket är wackert redan det, Och få förflöt ett år. När de fålunda sutto der utan hopp att fomma ut, få greps i en annan pros wins, långt ifrån slädeplutsen för denna händelse, en person för rån. Bland ans nat, fom denne befände, war äfwen att han ett år förut mördat en fringmwan: drande handelsgumma och berättade att han i ett närbeläget torp köpt mjölk.