Norrländska Korrespondenten – 17 september 1859, sida 3

skogen! Följonde dagen återkom herr Gerretz, blef ech maftlös, med sitt sanslösa barn i sina armar. En af bang grannar hade äterfött hang andra båda barn. Det ena war et lik. Man misströstade om det andras äterfående, ty det gaf blott swaga tecken till lif. — VI. Tio är derefter. Höslen, wid Rhens stränder få majestätist oh få melankolisk, hösten med fina stormar, fom göra den egna härdens lås gå och bemmets frid ännu behagligare, hösten hade återfört mäster van gvaanenburg från det fila landställe der han wanligtwis tillbringade sommaren. Men innan han kunde återtaga befitts ningen af fin atelier måfte ban fe fara hela dagar förflyta. Det war derföre att tre qwinnor, tre flanderskor hade bemåft. tigat sig huset, fom de sopade, skurade och ordnade. Watten rann öfwerallt, man kunde icke taga tre sleg utan att blottställa sig för ropen: