Nembrandts Syster. Af Berthoud. (Forts. fr. föreg. N:o) Paul framtog en blyerrzpenan och gjors de ett wisserligen ofulständigt utfast men der de förnästa effekterna woro med fans ning återgifna. — Unga flicka! sade målaren, ni behöjwer ide färdas längre; jag är mäster van Zvaanenburg och jag upptager från detta ögonblick er broder i min atelier. Ni kan underrätta er mor härom. — Min morl upprepade Lonise forgs ligt, min mor är i bimatelen. — Ja, tillade Paul, hon år ibhimmelen, och det år Louise, fom för det nårs warande är wår lisla moder. Några frågor af van Zvuanenburg underrättade honom snart om Louises olyc for, bennes swåra stänn ing och hennes urvoffrande tilhifweryet. Han kyosle henne på pannan och upp: repade art bon ide dehofde mw:ra2 orolig öfwer biocernd öde, hy villen ban skulle behantia som fin egen fon. Dereofter, fer;