Norrländska Korrespondenten – 31 augusti 1859, sida 3

c—?inin STO SIDAS siukwaktaren begaf fig in och jag fflyndas de ut på tropvan, der jag ett ögonblick stannade för att i full dager inandas den friska morgonluften. En folkhop närmar de fig från gatan Ecolesde-Medicinez midt ibland folfet warsnade jag en bär; den nedsattes wid foten af trappan, der jag stod; en läfare skyndade dit; han borttog klädet, fom täckte bären, jag såg mannen ... det war en sprutlangare. — Här är intet att göra, fade läkaren, stockars olyckligel Olycklige, o nejl ati så sliljas hädan är ej att dö, det är att upphöjas! Detta hjelteansigte, for igentante det; det war denna gestalt jag endest fett ag nom röf och lågor, men fom dock inprägs lats i mitt minne, Dessa armar, an utan lif och rörelse, woro de, som haft nog styrka oc) mod att råda mig den uns ge mannen, fom de räddat undan fågorna, i samma ögonblick swaiget öppnade fig under honom sjelf. Hwilken sällpet att då få, att öfwergå till ett annat lif i ett ögonblick då själen upphöjd öfwen jorden, ej känner hwarken frukten eter twifwel, hwarken befymmer eler saknad! Jag tillika med hans förmån och fame