Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1859, sida 3

General Däfer anwisades genast det tum, i bwiltet hang syster om spsterson wooro under det att öfroerssetöjtnant Stod man fliger in till fin hustru och dotter. Man har nyss tändt ljus. Hustrun, man att förstå hwarje bicroglyf på sin mans anågte, frågade genas hwad fom händt. — Carl XII har fallit, som man tror, för en förrådisk kula. D Sud i himmelen! utropade flickan och brast i gråt. — Ja, gråt mitt barn; du od hela landet bar orsak att gråta, fade han, tryce kande henne till sitt bröst. — Hwem är den olydlige, fom år fryls dig til dådet? inföll fru Stockman. OU Ja, hyvem? upprepade ban, Konungen fiod i fästningen; Fransmännen Megs ret och Siquier woro honom närmafl. Om kulan fom från fienden eller war rigtad af något of dem lejdt ombud, känner en. dast Gud. ÖHmwad wi känna, ar att riket var gjort en saart sagtt oersårlig förlust. — Hoar år Henrit? fragade modren. — Han kommer i morgon afton. Han föder regementet. Hela armårn hat fått uppbrotteorviv Jag hor es förnåm gäst