Norrländska Korrespondenten – 24 augusti 1859, sida 2

dbom VV imsöetgqudöte UTPViv. Döc l) oU7? losegendom woco försafrare i länets brant stodebolag, ehuru till lägt belopp. Sundswall den 24 Angusti. Den owanliga wårme, fom nu on tid egt rum, i förening med flere under tiden mträffade walgörande regnskurar, har åter klådt den förut aftwinande marken i grönt och fortskyndat wårsåtens mognad, så att skörden nu år i full gång. — De af fonungeus bdefolningshafwande afsslagna beswären öfwer det i fta den hållna riksdagsmannawalet, äro nu af snickaren C. W. Bond fullföljta och drag: na under Kongl. Maj:te nådiga pröfning och afgörande. — Gineralpoststyrelsen tillkännagifwer, att en ny pestgäng emellan Skellefteå samt Nora oc Jörns socknar kommer att öppnad den 4 nässstkommande Oftober. — Wi torte enligt A B. böra fåfta sjäfarandes uppmåtksamhet på en logge mastin, å hwulen uppfinnaren, br I. I. Kuntin, erhållit parent, och om hwilken en mångd skeppsbefälhafware afgifwit de sördelakugaste wiicord. — Posttidningen meddelar följande res geringsbeslut: J anledning af gjord ansälning har K. Met den 22 näsil. Juli förklorat Wernamo för en af Jönköpings stad obecoende föping, hwuken hådanefter lomwer att i ordnings-, polis och ekonomimål lyda uns der fronobetjeningen i oren. — Om håamessoterten på flagodagen förekommer i Mariestads weckoblad följande uppsats: Genom noningorne har blifwit bekant, att bögmessterten på klagodanen är Aimvd 8 fap ob första tredjedelen af 8 versen, eter följande ord: Stude för slife fipctens skul landet ide bäfwa, och olla ir byggarne gråta? Wid efterfeendet i de föregåens de verserna, hwilfa oc Anden ate, för hwilkas stull landet full bafwa, finnas de hufwudsakligen wara de faitigas förs trydande, de eländas förderfu ande (v. 4) widare: en girigheteauda, fom i Herrons högtider och sabbather fer ett hinder för sina fpefulationer och nenociationer, ja, en rått tjufande, fom på åkta fornjude wis förnunffar skåppan, förhöjer prifet och förfalskar wigten, (v. 5.). På det man må få de fattiga under fig för penningar, och de torftige för ett par skor, och fålja agnar för forn (v. 6). För slik styckens ffull må mål landet båjwa. Men, med förlof, har den aflidne konungen förtjent, att flifa stycen skola afhandlas wid hans graf? Eller, om man skall ignorera fon manbhanget i der citerade kapitlet och bes trakta de rågrodra orden föfom ett helt för fig, hwuka andra sipcken förekomma då i den hadangängnes lefnad, för hwilla