Norrländska Korrespondenten – 17 augusti 1859, sida 3

Du blomklädda mark och du svajande skog, Visst ären på fägring J rika; På eder mitt öga dock skådat har nog, På menniskobygder tillika — Men hafvet, men hafvet ej tröttar min själ! Med vinden och vågorna trifves jag väl, Och friskt blir mitt sinne på hafvet. i 666C 5