Norrländska Korrespondenten – 13 augusti 1859, sida 3

utan antingen swårmeri eller liknöjdhet, ellet sinaesslöhet, ellet djup okunnighet och andelig förswarslöshet. J följe af kyrkans uti den heliga Skrift klart grundade och oförytterliga rått att afwisa och utesluta apostater (affällingar) och separarister, fon hon ej heller förpligtas att emottaga eller mom fig tåla missionärer från separalinerna och andra inom eller utom hennes stöte, hwilka wedersaka eder wilja omftörta hennes lira, författning och kultur (ryrfan, gudstjenst, bade mre och vitre). iltoim andra exempel bör man ide glöms ma bhåndelferna i Stockholm 1838—1842 ellet forhållondet med den Wessleyanska methodismen och dess prester, Stevens och G. Scott, samt den sistnämndes fått att genom pressen i norra Mmerifa föraktligt utmåla swenska folket och kyrkan.) Me: thoden är sedan öfwad af hans swenska elever, bland hwilka någre synas öfwer: träffa honom. Sjelfwa methodis men, som få ojärttu:et utsänder eller besoldar emwifa proselytmakdute, Har enkommanikation (bann!pöoning) I fin kyrkolag. J norra Amerikas friss:at:r, den retigiösa frihetens c!dorado (gydene eller förlofwade land) u:dtjwas mormonerna, och man har der omsider sedan 1834 börjat inse wådan för staternas polltista förhållanden af jemwal en wiss kristen kyrtas frihet derstädes. Manga enfaldiga swer skar, synnerligen af qwinnfönet, hafwa blifwit af landsnivfa re gripna till baptismen, mormonismen eller någon annan feft, ej blott ur den få ofta lastade swenska lyrkan, utan til och med ur lederna af sjelswa läseriet, hwilket annars skulle ega en få magisk irast, (trobkraft) att endast dithörande personer funde förtjena namn af kristne. Så or rag nu för tiden om råhet och härdnac kenhet, hwiifa ej passa för nu warande förnun och upplysning, få hänwisas ut andra länders förment höga och krinliga bildning, når nagot motpand göres emot sädant tolf, for: atled utt få den om fin enhet och renhet sorgsälliga swenska för: fon till tummelplats och marttscbrejeti för alla möjsiga religiosa waror od fatt an dem utbjiuda. Ma dock denna kyrkas med: lemmar oldorig förgåtu warningen 1 Ebr. 10: 23) Nom. 16: 17, 18; Joh. 2: 19 (icke efwersifwande wår sorsamling, få som somliga för fed hafswa; utan forma net eder indordes, om der dess mer, att J jen, huru dagen nalkas. Kåre bröder! jag sormanat eder, att J hafwen uppfer ) Or Scott har cock, enligt n:o 34 af Waftaren för 1855, ull en wan i Sted holm arlånt et bret, deruti han wål fåg: nar fig åt hwarje bewödande att ingjuta lif i swensta förfan, wen anmärker, att det ide må blijwa nagon frikyrta i i feftec risk eller profelytiff twening, emedan sadant i förening med de baptistiska rörelserna endas stulle oka swårigheterna för dem, fom nitålska för nationalsvrsfa. Tack, hr Scott, för fin bältringa äsigt i asseende på bap: tismen! Men månne han äfwen blifwit af samma tanla i afseende på den mer eller mindre papistiska me:hodismen? Månne oc det moderna muvemanges-lywet år det rätta i wår kyrka?