Norrländska Korrespondenten – 13 augusti 1859, sida 3

NN SS c7 —ö Med rörelse fattade öfwerstelöjtnant Stockman fin konungs hand, fom han förde mot fina läppar. Unge Stockman wille göra knäsall, men konungen hindrade det. NMaär Ankarsköld och TF lemnade tältet, sade den förre till den sednare: Tacka du Gud för ywad fom båndt; jag tror ide, om jag ej mycket misstager mig på din forafter, att du, om du fett en fula genomborra den unge mannens pans na, hädanefter skulle ha? räknat rätt måns ga lugna nätter. Några timmar fednare inträdde far och fon i familjehemmet. — Nu, Anne Sovhi, fade Stockman till fin hustru, hoppas jag att du ide allenast af pligt, utan af böjelse oh warmt bjerta, innesluter konung Carl i dina böner, ty, bonom förutan, hade du om några dagar gråtit på din sons graf. — Hwad säger du? utropade hon häftigt, trockande fin fon till fitt bröst. Henrika bleknade. — Jag säger sanning, ätertog fadren; fråga Henrik. — Ja, så är det, min mor, inföll yng.