För Karlshamn: Borgmästaren R. Trä. gårdh (nywald). För Halmstad: stadens representant wir sista riksdagen handlanden v. konsuln MN G. Hammar. Bondeståndet. Jemtlands län: För Jemlands norra domsaga år Nils Larsson i Tullus ene hålligt återwald. —— — — Berättelse om Hans Maj:t konung Oscar den Förstes sista sjukdom. Hans Maj:t konung Dåcar den Förste hade, med undantag för bröftforgens bilvs ning, ide någon starf kroppsbyggnad, men åtnjöt likwäl under större delen af fin lefs nad en temligen god helsa. Efter att såsom yngling hafwa genomgått en swår typhusfeber, angreps högstdensamme i sin fraftfulla mannaålder af en theumatisk fe der, hwilka begge sjukdomar fortgingo med vanligt förlopp, utan att eftetlemna når ara för hetsan menliga följder. Hans Majeståt kurde således wid uppsligandet vå tronen med oförtröt:ad ardeterraft och ostörd helsa egna fig åt den werksarihet hans höga kall fordrade, och gjorde ock detta med ett nit, som roittnade om den warmaste pligtfånsla. Wid wårdbrytnins garne inttaffade hitwäl ide sågaa en be swårande oregelbundenhet uti hjertats werfsamhet. Detta sjukdomssymptom blef dock wanligen ide af lång warattighet, ur tan wef inom fort tid för lindriga medel, och då Hand Maj:t nåftan åriigen une der den mildare ärstiden företog rejor til aflägsnare landsorter eller til fonungaris fet Norge, samt oftast först långt fram på höften inflyttade til hufmudftaden, återwann organismen genom wistandet på landet och genom den starkare rörelse, som Hand Maj:ts resor föranledde, hwad den under wintern genom ett i ansträngande studium långt fram på nätterna fortsatt arbete, i förening med ett mera stillasittande lif, förlorat. Under loppet af år 13351 blef emellertid helsan allwarligt wacklande, hjertats rörelse blef fortfarande oregelbunden, matsmältningen stördes, och lefwern tilltog i omfång. ÅÄfwen nerysystemets wigtigaste centralorgan wisade omitkånneliga spår till en trötthet, fom owolforligen fordrade hwila. Hang Maj:t be gar fig i följd häraf sommaren 1852 till. badorten Kissingen och företog efter bade furens slut en resa til Schwez, samt år terkom till sina länder på hösten samma är, med förswunnet lefwerlidande och en jemwål i öftigt förbåttrad helsa. Men nu träffades sadershjertat af den fmårte samma förlusten af en älskad fon, och innan fort låg äfwen den sörjande hege Fadern på fjufbådden, lidande af samma siukdom, fom öppnat grafwen för den bittert begråtne sonen. En typhoidfeber med sårdeles långsamt förlopp hotade nu under flera weckot Hans Mujis lif, men jemnade slutligen rum för en comwvalegceng, som, ehuru långsam, dock ingaf förbhovvningar om en för sfeamtiden ostörd helsa. Dessa förhoppningar uppfylldes oc til någon del, och de fule felt säkert hafwa hiort det fullfändigt, om ide de politiska