Norrländska Korrespondenten – 6 augusti 1859, sida 2

wer en liten, i en klumpig, rödbrun träds ram infattad tafla. Det är en bdlyertåd. teckning, föreställande en hafswik med twånne fartyg. Hastigt beröra läpparna glaset. Mos dren, fom bemärker hennes rörelse, fås ger: — Du är ett born, Henrika, eller, hwad wärre är, en afgudadyrkerska — om jag så må tala. Du kysser ett glas, emedan det gömmer några penndrag af en hand, som stall multna lika säwäl, som din. Hwad syndigare företogo sig de, som dansade omkring den gyllene falfs wen. — Huru kan min wor jemföra detta med hwad jag nu gjorde? Kom ihåg att det år fonung Carl, fom wid tolf års ålder ritat denna tafla; jag fick den i går; jag will ej borrbyta den mot en juwels ring. — Jcke will jag missunna dig din leksak. — Jag sick den i går af fröken Ridderbrand; hennes mor bar warit hof-frös len hos konungens älskliga moder. — Ja, hon war ålsklig, det fan mon i sanning säga.