Norrländska Korrespondenten – 3 augusti 1859, sida 3

några flag omsring tält:t.. hu ilker stöa död war icke hans ... han bog I silt tau. Ater sättande si; wid bordet, wände ban några dlas i Åöckernas bot och infor, om wi få mi uttrycka oss, på Nya Testamentets område. — Hår år ändock den jordmän, det land, i hwilfet anden fianer fig bast. Med ordets matt bröt den bielte, fom bär framstär, fina lagrar; ordet war hans swärd och hang sezer ... menskligyetens andliga räddning. Hwart hjerta är en för sig särskild werld, dit ingen annan förmår imtrångo; dock äro wi nog förmätna, att under nattens ensliga timmar inblicka i denna stora, siolta, ridderliga själ, i hwilten stuggor och ljus omwexlade med bivurs andra. Tanken på det förflutna wille liksom med wild tränga sig in i hans mest förs doldafhjertkamrar. Slaget wid Pultawa, wandringen genom Rysslands ödemorker, samt wistandet i Turkiet urpstodo der, iksom hemska wälnader, ur fina tillslutna grifter. Men han jagade dem undan för ljusare föreställningar. (Foris.