Norrländska Korrespondenten – 3 augusti 1859, sida 2

Flickorna blefwo alltmera frispråliga och uttalade slutligen äsigter, som Ahlroth blott med bäfwan och Delia med od hag äyörde. Lina utropade slutligen, likjom bänryckt, Vifwe Wasafungarnel fe det woro hjels tar! Ad herr Åhlroth, war god sjung för of Sung Karl den unge bhjelte. Herr Delin, inföll Rosa, jag har ett bebof af art få höra er sjunga Elå sure Suomen — tyttö Men det der är ju ren ffandinawism, utropade Aylroth och såg owilkorligen oms fring fig. Sannffyldig fennomanni, mamsell B., stammade Deltn. Huru herrarne behaga, swarade fy: strarne, wi ha nu en gång wåra äsigter oc wika ej en hårsmän ifrån dem. En tryckande tysinad inträdde och rod: darne började, utan att tillsägas der om, hemfärden, fom tillryggalades under djup tystnad. IFA du hwad, bror Deitn, fade Ablroth, då de snart derpå sutto i fin kalesch på återwägen till staden, jag tror wi lemna hela affären på bäten. Jag fun ej gifta mig med en fanatisk fflundi