A — tet wåntar; wore ej sömaen lugnare der ån bär? — Nu år jag uthwilad. Tad, Stockman. Ditt frå har warit mig en god hufwudkudde. Låtom of ingå i tältet. Huru tydes sianesstämningen wara ibland truvperna? — Folket är wid friskt mod, nu ifyne rerhet, når deras fonung är midt ibland dem. — Det låter godt. Folkets kärlek är dor wärd att ega; den år mig få god, fom ett balft konungarike. De gingo in tältet. På ett klumpigt bord af ekträåd läg Carl XII:s fora bibel. En redan båäddad säng, ett par stolar och ett annat bord, på ywilket qwällswarden, som konungen, trött efter resan, försummat att förtära, war serverad, ut: gjorde Hela möblemanget. — Nu fan du åta med mig, Stodman ... han fåg fig om i tältet ... du har tillstält det Öfwerdädigt åt mig; jag behöfwer ide få många omflåndigs heter. Tordensköld. .. ätertog Carl oc. har lekt med of under sommaren och har warit lyckligare än wi, men wi stola taga wår skada igen,