Norrländska Korrespondenten – 30 juli 1859, sida 3

dre samqwäm, der ala Parterna äro ne treöserade af att isrorera hwarandra, äro de deremot wida mindre förbehällsamma. Och fom förbeballsamhet å dans döttrars sida denna gång ef ingick i gub. bens planer, beredde Han gerna ett pad: sande tillsäle för berrar Aylroth och De len ant funna göra fira föklaringar ch åt fliforna att ogencradt afhöra tess ja och i allsköns tesihet, helt pocifti, fom gubben småskrattunde mumlase för fig sjelf, gifwa fit ja. Qwållen war herrlig. Aftonrodnaden med fin rosiga glans omgjöt fjärd om sund med en obeskrifligt hänförande dar ger. Det war rittigt en berdepund. Lina och Rosa kände sig emot fin wiia författa i en behaglig stämning. Pun nena från fjolsommaren uppwaknade åter oh nu, då flickorna förstodo bwarans dras fänslor, nu, just nu hade det warit få slönt att i en fådan fiund fom denna få wara ensamma och i liudtös samsprak utgjuta fina fånslor i hwarandres bröst. Men få wille ödet det ide. (Foris.)