Norrländska Korrespondenten – 30 juli 1859, sida 3

0:0 — helt förtjus i alt srenskt. Kamraten han bade med fix war en af de der fen nomanerna. Deras refonnemunger od disputer bafwa sorwridir Linas oc Rosas bjernor. Det är Heia saken. Fiolaårspra tet oc disputerna spöka ännu i flickornas bufwuden. Stackars pappo! Blorsonen och han kamrat, twenne föryogppningsfulle ung mån, ehuru af sfilda asigter i wissa safer bade dock lemnat ånnu Helt andra min nen efter fig, an tesonnemongerna od disputerra. De hade gjort ett odifputa belt intryck på pappas döttrar, ett intryck hworom han, åtminstone för det första gerna förbjudit allt resonnemang, om har blott haft en aning om wertliga förhäl landet. Om qwållen war elt bätparti orrange rodt. Hofrådeis betjent oc kusk rodde en wacker slup. Sälskapet bestod endaf af de twenne herrarne, Lina och Rosa den ömsinte fadern hade, föranlåten a naturlig åronnlagenhetskänsla, ej wela följa med. Unga flidor, få resonnerad gubben hofradet, äro ofta nog dryga de det gäller att i fleres närwaro ge före träde ät någon karl; i enrum eller i min