Norrländska Korrespondenten – 30 juli 1859, sida 2

också i sanning warit utomordertligt. Hofrådet B. emottog fina gåster med öppna armar; ej få hans börtrar, fom artiga men likgiltigo, tycktes sysselsatta med ales banda tankar, något fom ej fan förwåna läsaren, och som föreföll herrarne Ahlroth oh Deln ganska smickrande för dem, 19 de anade att afsigten med deras besök war känd af de wackra systrarne. Som hwardcra, berrarne nemligen redan mo: ro eller rättare alltid werit ganska torra bafom öronen och följaftligen ansägo fig med en wiss säkerhet funna gå tillwåga, wände de sig till wederbörande damer med allehanda artigheter, men swaren, som de erhöllo, todde på en så grundlig distraftion hos systrarne, att Ablroth flute ligen kände sig befogad att fräga: Och hwad, fröken Lina, år det tydliga föremålet för edra tanfar, hwarmed de tyckas wara så ifrig: sysselsatta? Mina tankar, herr Ahlrotb, swäfwa i Hagas lunder och under Djurgärdens cfar. Ahlroth såg gaska förbluffad ut. Dh hwem, sporde Delin, ywem, sröken Rosa, är lycktig nog art få såsa edra tankar, fröken tyckes mig något dis