Norrländska Korrespondenten – 30 juli 1859, sida 2

I rige8, Göthes och Wendes Konungs död hliga frånfälle; hwilfen Klagodag fommer att i hela Rifet hållas och begås Söndas gen den 14 nästkommande Augusti. J i denna affig! uppmane och bjude Wi, att — —— —— — P— på den utsatta Klagodagen I ale, sotn uti Wårt Konungarike Swerige bo och mistas, ingen undantagen, fom af sjukdom seller annat ouarwiekligi förfall ej år bindrad, såtten ala metideliga sysslor å sido och, efter gudelig beredelse, traden upp i Herrans hua, att der under bön och sång uppbyggas af Hans heliga ort; och bör i öfrigt allt, hwad till befrämjande af te flora Bönedagarnes behöriga firande i nåber förordnadt och räåbudet år, äjwen i an seende till denna Klagodeg lkttagae oc efterlefwas. Och Wi befalle Eper samt och sunnerligen Gud Allamäftig nåreligen. ——— — —5————— -——— Stockhelms Slott ten 22 Juli 1859. CAR . llenning Hamilton. J det cirkulär, hwarigenom detta plakat delgifwes samtliga konsistorterna för att tilstauas ala förför i riket, medvelas bis fa, att i staderna böra å ll. godagen hållas otesänga, higmågfor och aftonsängspredikolngar, men på landet sön:hålles i affes ende på ottejsäng och artonsang såsom mid be allmänna bonragarne efligt år. Terterna till Klagodagen ten 14 Aus gusti äre: Ä Ottesån gen: psalm. 39, w. 3. Jug år tysinad och fila worden, och tiger Om glädjen; och måste fråta min sorg It mig. Hogwesson: Amoe, kap. 8, w. 8. Siube för flifa sincken fur tar tet ide bafwa, och alla meyggarne gråta. Aftonsången: psalm. 68, n. 21. Wi hafma en Gud, en Gud, ten der hjvälvet; och Herran, Hetran, ven ifrån döden frålsar. — Eyuligt ett annat citkulätr, utfärdadt samma dog, den 22 dennes, of chefen fer ecklesim stiktepartementet, har K. M:t före orcenat, att tolfringnengen kommer att öfs wer hela vift urphora etter den dag, rå fonungera begrofrirg fömmer att ega tum, eller den S ontommande NAugusti. — Från M eäimö skrifwec: Så grundliga rotregn som wi nu allt fom oftast från och med MPengs:titen hår å orten erhallit, harwa wi på längliga ti der icke förr fätt. Nåstan tfwerall gläder fig nu lanctmannen I hoppet om gob orcda. Oaftadt det natten iull den 6 sisil. Juni frös så hårdt att marken war alloeles hwit om morgonen och ie svates å wattnet, står wärsåven lifwal owanligt wacket i år. Den synes ide det ringaste hafwa lirit af frosten, troligen derföre, att omwerlante regn och wårma upplifwat densammo. Potåterna teckna sig äfwen i år till att gifva got aflasning. Den 30 Juni haglade ech regnade det å sina stallen få wåltsamt att ingen i mannaminne fan erinta sig ett få häftigt siÄrtregn. ät följdt af den kirdale åsta. Underligt nog led ide grötan deraf nögon betvbligare skipa, ehuru a an fruftade för att rågorne bade blifvit totalt uctslagna. Watnet ssirömmade å marken fom den haftigaste störtsjö och skar i densam ma nåre alnsdjupa fåror. Å låplanta ståällen stod watts 2 eeeLmELAAALUAÄÄA NER 37 ET