Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1859, sida 2

werkliga sakta ingolunda tala til hans förtel. Under fotisatta mijstigbeter blef Han slutligen på några månader suspen derab och begärde strart derefter i ganssa spotska ordalag ufsked från prestembetet, fee pan han förssÄti tillwinna sig kårlek och yängijwenhet uf en till mognare år fom na adelig jungfru, med hwilken han res tan ingått i äftenskap och i hwars solida jormögenhet han egde god tipgghet för framtida bergning. Redan under hans, arbete i syr kans tjenst sattes stunt om hert A:s renlärighet i tvwife wel. Man trorte, att han ide war all: reles oberörd af Erif Janfiffa willfarelsen. När han sedermera i följd deraf förflyttas des till ett annat HÅd af stiftet, der denna willolära ännu ej war känd eler fann någon anklang, började han swänga fig med Luthet utan all urskiljning, och be: gagnade troget allt hans owett utan att Derjemte brufa bang wett. Gjter sitt ute trädande ur presten betet synes han gjort ill fin höna och förnåmfta uppgift art net skalla och förklena den kyrka, hwars tjenare han i nägra år warit, och det embete, hwaras helgd och answar hand fame wete ändock wål aldrig lårer funna förs nefa. Under denna tid hafwa från hang temligen öfwade penna flutit sådana ffrife ter fom roct du hwad prest år? Mom de gyllene faljwarne, arffynden och atfe nåden m. fl, äfwensem det deråttag, att han fall wara en garffa flitig spridare af skandaltidningen Tiden. Den befännele fe, som under presictiden munnit största nåd för hang ågon, synes wara den baps tistista, ehuru han ide få warmt omfattat den, att han låtit omdöpa fig. D: grunddrag, fom under alla de olifa omskistiingarne stätse förrådt fig i mans nens tankar och handlingesått, hafwa war rit andeligt öfwermod och religiös osladig het. Han har israt för oi skrånkt religionsfrihet, men hwars egen ståndrunt i dens na flund wittnar, att denna frihet ide warit en fribet i Chrisio utan en föttets frihet att slyla onskone med. Till uppens bart bewis derpå må gälla, att han redan lagt fig till med twenne hustrur och att Den tredje säges snart skela wara ant före wänta. Det oulligaste i denna otuktsjond år, att han äfwen för denna mill hemta stöd och bewis utur Gude ord. På fåtant fått blir Bdeln den sterstu känarepot af alla, när man till skyt d för den gröfsta fynd will förcbimga dass bemide ning. Wi bellaga mannens djupa fall och öns ska af hje: tat hang uppråltelse, men wilja på samma gång hafma uisagt ett wänligt wurnungeord til ola dem, fom jemwäl bår i orten länt fig af hans skrister bes tåäras. Samma setisliga urprorsanda, som genomgår den s. k. ePrefibofen och jomma criäliga g:undfalflhet, fom viftes rat fröiften Arfiynden och Arisäden hafs wa i bet hednska mänggiftet fin ganska proftiffa tidåmypning.