Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1859, sida 2

AA —— — vinner jag ej ott tala med benne, aren forswaren J henne tills det blir fred, så fomnat jag åter, och om bon vå will hare wa mig, få lillvör jag benne, på ribdermannaud och heder. Nu måjle jas Ber nast rida, ty pligten gär framför både färlef och lycka. — Mål toldt och rått tänsil sade Ör ner neg till häst oh förswana uman att taga afsled af henne. Hoa förstod art hun icke welat närmar re fålta sig wid henne, och uppröra beno nes känslor, såsom ban också förklarade fig, på der Hon icke stule sörja honom, i hantelje ban sturade i kriget. Men hon hade sett och pärt nog för on bufwa fattad ef en ömmare känsla för ven stätuge yngungen. — — Sedan freden blifwit slutad, äterwänte kornett Eschaer til Kuipela gård, och dtief förenad med Sigrid. Deras akienstav wålsignades med en fon och en Pot i ter, men warate ide längre ån rtie ljufwa äår, ty Rimito ros wissnade och dog i sitt tjugondefjerde är. nekleu. Sigrid såg ur köfefönsiret huru Esch i I i H i I ;