Norrländska Korrespondenten – 25 juni 1859, sida 3

ögonen, hwilka han dock söndertryckte 00 hostigt fallande ina i en glädiigare ton yttrade han: — Men känner jag lapten Duda rätt, så är han trots sina är en wäldig slic. jägare. Ge wi ej aft på thonom, uppjöker han nog damerna på egen hand. Stigen in, mina herrar! Wi gingo genom tvenne rum och stan. nade slurligen i det tredje. Den syn här mötte of war werkligen förtjusande: ett stätligt fruntimmer fatt i en emma längt fråm i rummet. Hon war omkring 45 år, och således wid den åldern, då en och annan liten silfwersky börjor täga fram på qwianans lefnadshimmel, och bon hade i fina fora oc sköna ögon det innerligt ljufwa oc melankoliska, som för ben goda oc bildade qwinnan är så eget wid den åldern. sldsta dottern Jeanette, en behaglig blondin, fom fatt derjemte, hade mocken likhet med fadren. Godhet oh upprigtigbet läg i hennes anlete, och i hennes blickar låg likjssom i modrens en melankolisk glans, men ej fom denne? harledande fig från det förflutna, utan faf mer af hoppet på stundande lykliga das