Norrländska Korrespondenten – 22 juni 1859, sida 3

QLCe — Swensson till Köpenhamn och sedan min far tryckt mig i fina armar och inhemtat de underrättelser wi medförde tydtes hans sillstånd förbättras; men sorgen hwilade tung öfwer hans äterstående das gar, hwilfa ej blefwo många, ty några månader efter wår ankomst afled han, sedan han af mig tagit det löfte att ej med min bror börja någon process eller på något sått föra min englagoda moders helgade minne. Kort derefter öfe werreste jag, följd af Swensson, til Finland och ingick fom volontär i swenska ara en samt återfåg först efter 15 ärs förlovp min fädernegärd. Fabian fick en förnäm uppfosiran, oh om han ej unds wek, få tycktes ban dock ej gerna fe fin broder, sergeanten. Afftåndet förfloradeg emellan oss, och då jag flutligen begick den mesalliansen att gifta mig med en ringa, med god flicka, dotter til klockaren i församlingen, kände han mig ej mer. Du fan dömma till de strider jag utstätt, då jag ständigt, allisedan jag in. trädde i myndighetsåldern, haft i min makt att hwad stund fom helst återtaga min egendom, men ej gjort det, för att hälla mitt lofte till min dörnde fader.