Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1859, sida 3

Striden war ändad, och hwad som blifwit öfrigt af de stora massorna hade degifwit fis bort, antingen såsom flyen: de och förföljande eler oc i slislbet dras att fig tiåb fo. Dödens lugn herrsk äde, der för 12 timmar sedan ästor dundrat, trumpeter smattrot och trumbwirflar öfe werröflat de döendes jemwerrop. Marr ken war betäckt af blod och döda, och natten hgilade deröfwer. Det war kaut oc i medio af Oftober. Men kölden måärktes ide cf dem fom bär sofwo den långa sömnen. Ädlingen flumrade här få lugnt, fom om han bem ma i fit fädernesland hwilat i famtijec grafwen, och den simple soldaten sof stilla och roligt, fastån han ide of högtideflåde da grannar och kamrater blifn it der bem ma wid sockenkyrkan ledsagad ti sitt sista hwilorum. Swenskarne hade dessa dagar för ans dra gången uppträdt wid Leipzig oc wäl med förlust men dock med heder dragit fig tillala. (Fettsättes.)