Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1859, sida 3

Fraaftskes feffate stule hrsa ploner att uvvegna fig Ryengransen eter telar af Jtalien, och Rassland u rdet den afmåns na föorwirriagen b.nagnade fly oftillfåliet ati utsära sina anstagen et ben :jufe mans nen (Tiraftie:), för urt kereta fa etsättmag för fina tu-ot njuf-fet oc förluster under sefnaste friget, Då stntenaturligtwis England och 3 sl. is genast blanra sig Lo snC, Jensen sen fom i detta sednate land um ss1 e 1 och betet mot Frankriles orh-tisinte är avLant utbtekt. Når hår til tommUif dt: Tafilan: under ett alemänt curepelsli Nr mahänta stusie föfa 0 t med sin in ditsiwa Eker Helsein, blefwe Danaari bår igenom ajmen indraget i det storn hr Srveelgts seaböning skuse i detta fall, Hå det fannol ekt id: långre tilläts wårt föderkeåland att mara neutrolt, blitma utterst smår. Skusie wi rå upptråda mot Darmorl, Russlant, J:alier och Franks tifeF eller vor O nerttile, Pecnesen, Iof land och Ergland? Wi wa hoppas, att Swerige oldrig sårtes i nådwåntishet att målja mellan sådana alternatver. Wår fällning bläfme då i alla ass:enden ond: turlih oh farlig. och alturamest i fall wi upFrsiätte met wåra närmasle groannar, af hwuka Rassslanr, teete den hjelp Eng. land unde tea. na of, frufie tillfoga wårt land A seriuste. Dessutom skulle wi då tiuma ne ksat före ett få på samma linie fom Öee tike, fihheter e oc proteftan: ttemens nvatvdarn, Jialens och Une gers plägorie. J J fall Swerige åter toge vatti för Danmark, wår naturliga alliera de, finge wi uvpiråra fienitlint mot det fria måsftiaa Engtand och wåra finmförs wanect T äslarne som ide helber borde was ra wåra ficneer. England flute få, Om ocksa Rysssland oh Frankrile i förening unterstorde cf, funna i arund förföra wår hanrel. — J hau illatrera fallet som heln synes åled: at allmänt curcveiskt tiig. under tu rörande eller för ben når malte stamtiten berälneliga peltusla forn binationer, beta wart fåderneslond med De httsta elycker; och ant i sadan handelie terna att taga bet tatnastt äfwen lyrliga putt, bletwe för måra ssintawdån en UPP aft måöbhåndo anrnu fmåtare, ån den Kur Johan hade ar: lesa 1512 Å — — — — Vid GÄrumdlagasfostemfUpsala den G Juni KÅSO. Det går en glädjeblixt gerom Sveac merg. Der hög ännu på den klippiga stranden hon sitter, Ty vårens fägring ler öfver dal oct berg, Och Svenskens hjerta för friheten jublande spritter I femti lugna solhvarf hon ostörd haf Den bästa gåfva, som menskorna finge af Herran, En frihet, mäktigt värnod af lagen: kraft, Från våld och väld, som ljus ifrån mörker, så fjerran 4