Norrländska Korrespondenten – 8 juni 1859, sida 3

natten. Klockarfar, nära nog en kyrkans antiqvitet, gick hwithärig och betänksam, bär ordnande nägot fom kommit i olag och der förmanande några oftyriga poj: far att förhälla sig stilla. Och art när got högst märfligt skulle förfiggå härstädes säg man af hans wigtiga fysionomi och beskäftiga rörelser. Och wan bedrog fig ide; ty rått fom det war riktades allas blickar åt flora dörren, och ett får ligt sällskap Herrar och damer inmandras de sawt gingo under tystnad fram til: altaret, för hwilket en äldre högwårt man, ide olif en af forntidens patriarker, gid oc) sammanwigde Carl August Stjernelind oc Cornelia Wologda Suffsky. Brudgummen, en stätlig man, till were ten något öfwer medelmättan, war flådd i swensk officersuuiform oc bruden få ffön att man aldrig förr fett deg make. Efter wigseln upptog klockaren en fång, hwari alla närwarande instämde, och ders efter aflägsnade sig hela sällskapet så tyst som det kommit. Det enda ljud man wid utgåendet förnam, war en eller ans nan wärja, fom skramlade emot golfwet, eller någon sporrbeprydd stöfwel, bhwil ken stötte emot detsamma. Men en af