Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1859, sida 3

ett medel, hwarigenom han kunde wisa sin myndighet och fann det snart. Då en smedsarbetare, wid namn Hubert Rus scher gjorde narr af den fremmande pro: feten och hans sällskap af galningar, lät Mathiesen fasttaga honom och anklagade honom inför folket för hådelse. Det mäste statueras ett exempel, ropade han, på det denne uslings brott ej måtte åter falla på den heliga församlingen. Tiden år kommen, fåfom bibeln fäger, och Guds rättwisa tager fin början. Tylbek satte fig emot denna dom. Det är ej tillåtet, fade ban, att en menrista är vå en gång anklagare och domare. Profeten, bitrådd af fina drabanter, bemäftigade fig då Tylbek, ja man til oc med band honom, för att föra Ho nom i fängelse. Johan von Leyden trängde sig nu fram genom hopen och ropade: Hubert är en usling, han stall ide finna nåd inför Gud. Må han derföre dö. Gud bar gifwit mig makt att döda alla dem, fom sätta fig emot hang lag od bans mwilja,. J det han fade dessa drog han sitt swärd och swängde det öfwer Hu: berts hufwud.