Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1859, sida 2

SN han mer än en gång af Tylbek fordrat Rothmanns och de holländska wederdöparnes fördrifwande. Men Tylbek, åberopande fig de katholffa presternes närwaro, föregaf fin opars tiskyet och försakrade biskopen om fin till gifwenhet. Då den fanatiserade befolk: ningen likwäl på stället fördref få wäl de lutherske som katholske predikanterne, uppbadade furfisbiffopen bonofolket i bys arne rundtomfring MDiänfter och, med förtroende till den hederliga delen af flas dens innewånare, syntes han oförmodadt med en liten här framför stadens portar. 3 sjelfwa staden war en brytning oundwiflig. Den 22 Febr. 1534 kommo mes derdöparne och reaktionärerne, få fatrhos liker fom lutheraner, i handgemäng med hwarandra. Wederdöparne kommo då till förta. Den 23 anlände biskopen med fin här. Tylbek lade fig da emellan de fividande poriterne OM i det förmenta ån: damålet att undwika borgerligt frig, til: radde han fina wänner lutheranerne, ett göra fred med wederdöparne, hwilka han lofwade att med det snarane förjago. Har afmälade för dem med de dyftrraste