follskola, der de talrika eleverna (omkring 200) ådagalade goda framsteg i lina underwisningsämnen. Wid slutad eramen så wäl i läsning som i sång, utdelades premier, hwareftet barnen af inspektor hem förläfwades med några förmanings. oh uppmuntringsord och akten afslutades med bön och sång. — Lördagen i denna wecka, fl. 10 f. m., anställes åts-examen i stadens elementar: skola. — Kongl. förwaltningen af sjöärendena fungör att inom Luleå, Sundswalls, regrunds och Stockholms lotsafdelning aiskilliga, dels fasta och dels rörliga, sjömärken antingen redan blifwit anbragta eller komma att oföttöfwadt och så snart islossning ej lågger binder i wågen, utsåttus. — J går afgick ångfartyget Guftaf Wasa härifrån staden, il Sångamo lå gerplats för att ditföra en del afinnemar rande års bewäringsmanskap. — Wårsådden, som warit gynnad af in wacker och tjenlig wåderlef, börjar nu ralkas fit Lut. Wi hafwa en sårdeles gynnsam Måders lef för wegetationen omskiftande med War: ma dagar och uppfriskande herrliga regne ffurar. — Unmeåbladets Stockholms forrefpondent för den 20 Maj derattar, rörande H. M. konungens helsotillnånd, dland ans nat följande: Ryftet om den förändring, som inträdt i Hans Maj:ts helja spred sig oroande kemg hela hufwudstaden, men då mid ur denternas ankomst man såg, att desse Di refte från Riddarholmen marscherade upp till borggården af kungliga slottet, och der började utföra åtskilliga sånger, lugnades man något. Detta lugn osfwergick dock snatt till en werklig wemodighet och sorg, Då man såg den fjufe monarken framruls lag, på stol till ett oppnadt fönfter af den wåning Hong Maj:t bebor och få ullsagandes werfligen utstallas på expositlon för den på borggården högst talrilt före samlade menigheten. Hans Maj:t satt i stolen såsom en marmorbild, under det H. M. Drottningen oupphöcliqt tycktes vil tala fia höga gemål. utan att dock denna med en enda min eler utttyck i ansigtet gaf tillfänna, ati han uppfattat ert ord af hwad fom ottrades. En och annan gång tyocktes Hans Måaj:ts hufwud maktlöst neddigna mot brostet, men stolen tullade Då för några ögonblick bort, hwaref. ter den äter stamtullades till fönttret och ervosittonen återtog fin början. En hwar betlagade med werflig rörelse, att den sjuke, få innerligt alskade monarken skulle under fin sjukdom af ovlika beswårande och der iill i alla afseenden högst obehöfliga ceremor niet stötas, och man hörde allmänt meddande yttras deröfwer, att den sjuke mo nartfen ej finge behandlas fom andra mens niffor, utan att hans sista dagar, ja, mår hända sista timmar, skulle upptagas af pylift gyckel, då twifweleutan han sjelj hert fett att han i lifhet med andra, be tånfligt sjuka menniskot fått stanna qwar i fin sjulfsang. Om qwallen lastes uti esBoftudningen en mycket originell bulle